Varje gång jag hör en tysk mamma eller pappa prata med sitt barn på tyska, med en sådan där föställd röst som man har när man pratar med barn, ser jag framför mig hur den tyska mamman eller pappan innerst inne inte alls är sådär kärvänlig som man först tror.
Jag brukar alltid inbilla mig att de bara försöker göda barnet med mat och falsk trygghet för att sedan gå hem och koka blutsaft på ungen. Det är något med den grova tyska dialekten tillsammans med förställningen av rösten.
Jag undrar om jag varit med om något traumatiskt när jag var barn som involverade tyskar, som jag sedan försträngt.
Jag tror egentligen du saknar tyskhet i ditt liv. Kanske hade du en farbror eller liknande i din barndom som förgyllde dagen med lite surkål och öl. Din fobi är egentligen inget annat än en åtrå förklädd.
Du kanske bara har tittat på för lite WW2 dokumentringsfilmfabulösfantatisktnågontingmaterial?
Eller för mycket - och det är just därför du känner detta blutsaft-materiella. Rentav kanske det har något att göra med mr fritzlzll1+++