Archive for the 'Uncategorized' Category

Flagga

Efter att ha läst de här korta meningarna av Prankmonkey började jag fundera lite mer på konceptet flaggstång, kort och gott, vem köper och installerar en flaggstång år 2008/2009?

De enda människorna jag vet äger en flaggstång är gamla, riktigt gamla. Vi pratar museigamla människor som verkar se något i hissandet av gulblå tygbitar upp och ned som jag totalt missar. Men sen slår det mig, det här är kanske den mest analoga formen av kommunikation vi har, det här är facebook-statusar på riktigt, på en blank vit stång med guldknopp högst upp.

Jag förutspår dessutom att flaggstänger kommer göra stor come-back. Det börjar troligtvis med att det bildas små sällskap kring “Sofo”, killar och tjejer i vintage-adidaströjor och tjocka reklambågar som gör flaggandet till en livsstil. Därefter öppnas flaggcaféer där man både kan få en caffé coretto grappa och en fräsch vimpel i ekologisk textil.  När detta sedan nosas upp av någon nöjesguidenmänniska som skriver en halvdålig artikel om fenomenet kommer varenda trendkänslig stackare behöva köpa sig en egen flaggstång.

Karl Anka

Det finns ett sinnessjukt beteende i Sverige som jag avskyr, det är hur människor beter sig när de åker tunnelbana. Hur människor trycks ihop i ett trångt utrymme men trots det inte klarar av att titta på varandra, utan sitter i tjugo minuter och läser reklam från Teknikmagasinet eller stirrar ner i golvet. Bäst av allt är dock när de stirrar på någon som tittar åt ett annat håll och sedan snabbt tittar bort om personen bemöter blicken. 

Jag är uppvuxen med det här och dras alltid med i denna kollektiva psykos, och jag avskyr det så pass att jag nästan alltid försöker ta buss eller andra färdmedel om jag är nykter.

Men det finns ett Svenskt beteende som är värre och toppar skalan på kollektiv psykos, det är Karl Anka. Varenda jävla julafton på exakt samma jävla klockslag ska svenskarna sätta sig och titta på ett hundra år gammalt ihopkok av dåliga tecknade skitklipp. I ett land där religion och andra starka traditioner vanligtvis ifrågasätts och diskuteras, innebär det socialt självmord att ifrågasätta detta hjärndöda och nollproduktiva beteende.

Jag vet inte vad som är värst, att denna fanatism ofrivilligt betalas av mina skattepengar eller att jag inte öppet kan avstå den här religiösa riten utan att bli utfryst av släkten. Ni kanske tycker att det här inte känns så relevant, men för mig innebär varje tanke på kalle anka på julafton en stor klump av ångest innför bröstkorgen.

Jag skulle vilja vara homosexuell

Jag skulle vilja vara homosexuell, eller åtminstone riktigt bisexuell. Med riktigt bisexuell menar jag att uppskatta en grov kuk precis lika mycket som kvinnliga former och bröst. Inget halvmesyr med en avsugning i ett mörkt rum när man druckit några flaskor bubbel för mycket, av någon som förvisso är en man ur Linnés perspektiv men beter sig som vilken flickscout som helst.

Jag ser bara praktiska fördelar med att fokusera sitt sexliv kring andra män. Bortsett från min inbillning att det skulle vara en rakare kommunikation ser jag även materiella fördelar. Man skulle kunna dela varandras kläder, för jag förutsätter att man väljer en pojkvän som matchar ens egna smak och skostorlek såklart.

Såhär i juletid skulle man kunna köpa fina presenter till sin pojkvän som man egentligen själv vill ha, samtidigt som man fick känna den härliga kapitalistiska glädjen det innebär att ge bort saker.

Uppstår det diskussion kring vem som skulle ge eller ta när man ska ha sex man man lösa det genom att slåss sådär som killar gör. Jag skulle klappa till min pojkvän så fort vi blev oense, för att sedan bedriva härligt manligt make-up-stjärtsex med matchande blåtiror medan vi grät som bara förälskade män kan göra.

Sist men allt annat än minst skulle vi alltid ha likadana mustascher i ett tyst samförstånd. En månad har vi båda stora mustiga lastbilschafför-mustascher, för att sedan i en enda synkroniserad rakning klä oss i tunna tangorabbater.

Morgonrock

Jag har gått och funderat på att skriva något kring min absoluta avsky mot morgonrockar. Men hur jag än vänder och vrider på det hela kan jag inte komma på något som skulle kunna förankra min uppfattning hos det svenska folket.

Varje dag har det här morgonrocksinlägget följt efter mig och idag nådde jag bristningsgränsen, jag stod och inspekterade varenda människa i tunnelbanevagnen jag åkte och funderade på huruvida de var morgonrockbärare eller inte.

Jag tror helt enkelt jag får konstatera att morgonrockbärande är ett “state of mind”, ungefär som dansbandsmusik eller pedofili. Något man endast kan få bort genom förbud och aktiv bekämpning, men just nu har jag opinionen emot mig. Tiden kommer visa att jag liksom Darwin hade rätt.

Morgonrocken är ett flottigt skamskynke folk trär på sig liksom man trär på en huva på någon som ska avrättas. En fuktig bakteriehärd som signalerar att man gett upp allt hopp om att någonsin älska den kropp man bär till man dör varesig man vill eller inte. Istället gömmer sig bäraren under det här illa formgivna tygstycket stort nog att dölja en mindre stad från eventuella spionsatelliter. Ett plagg som endast vittnar om sitt syfte att dölja och anonymisera en förlorare.

Xylocain

Det är namnet på ett ålderdomligt lokalbedövningsmedel, som uppfanns i Sverige på 1940-talet bla bla bla.

Nu till sak; jag har fått världens halsfluss. Mina halsmandlar ser ut som kanderade äpplen som täcker större delen av mitt svalg. Dessa är dessutom fulla med annat äckel som jag inte ens vill skriva om eftersom nästan kräks varje gång jag “råkar” se det i spegeln.

Men det gör jävligt ont, jag drar mig för att svälja mitt eget saliv eftersom varje svälgreflex ackompanjeras av känslan att svälja en stor bit sten (gissar jag, eftersom jag aldrig försökt mig på det stuntet). Därför bad jag farbror läkare om att få “något starkt smärtstillande” eftersom vanliga värktabletter inte spelar i samma liga som bakterierna som ockuperat mina tonsiller likt arga Lundstudenter.

Jag tänkte ju självklart på Cocillana, den där sötsura sörjan med opiater i som bedövar både kropp och själ. Men istället fick jag Xylocain, en antik medicin som enligt fass även används flitigt på djur. Förnedrad och tjurig tänkte jag ge den smutsiga medicinen en chans. Tanken var att jag skulle gurgla den här segflytande sörjan i svalget för att kunna äta och dricka, men på bipacksedeln varnas man för att använda preparatet i samband med denna aktivitet eftersom man kan tugga sönder sig själv. Bra tänkt läkaren!

Precis innan jag gurglade kom en vän förbi och konstaterade att jag lät som grodan kermit, som tur var gick han också snabbt. För efter gurglingen hade den bäska sörjan bedövat min tunga och nu lät jag som en läspande grodan Kermit, det hade blivit lite för mycket vind i in väns förnedrings-segel.

Just nu sitter jag och funderar på om man kan använda resten av flaskan med lokalbedövning till något vettigare. Jag hörde talas om kondomer försedda med lokalbedövning för personer som kommer lite för snabbt, så det kanske finns pengar att tjäna om man orkar försöka kränga flaskan dyrt utanför den lokala porrbutiken?

Reklamformulerings-fail

Välkommen till Stureplan

Bli dekadent, du med!

Jag har börjat ledsna på porr.

Inte som fenomen, industri eller hur det påverkar mig och mitt (sex)liv.
Utan på hur det utförs.

Jag tänker inte på att de alltid är människor som knullar, eller att de alltid knullar på samma sätt, i samma miljöer, med samma förutsättningar etc.

Jag tänker inte på de patetiska försöken till story och produktion.
Jag tänker inte heller på den uttjatade debatten om förnedring och jämnställdhet (Herregud, för så mycket pengar som tjejerna tjänar skulle jag också låta en total främling förnedra mig. Av motsatt kön då, mind you).

Det jag tänker på är att det alltid är så totalt inkompetenta, för att inte glömma fula, losers till killar som är med. De kan inte knulla! Jag tänker på irritationen som upstår när de inte knullar på det sätt som man själv skulle gjort i det läget. Eller väljer en ställning som helt uppenbart är obekväm.

Killarna inom vanlig heteroporr har världens vackraste kvinnor i sin nåd (varför alla vackra tjejer väljer att bli lyxhoror istället för att lika gärna kunna knulla sig fram i arbetslivet är beyond me), men ändå så är de helt jävla hjärnslöa när det kommer till själva akten.
De är inaktiva, passiva för att inte säga lata en stor del av akten. Och när de väl är deras tur att jobba, så gör de alla fel på en gång.

De kör hårt och snabbt när de ska köra sakta och sexigt, det avbryter precis när man ser att tjejen har funnit sig till rätta i sin smått vanställda position, och börjat i alla fall låtsas att njuta.
När de mottar den största av gåvor till mannen, avsugningen, så istället för att lägga en uppmuntrande hand på ryggen eller huvudet och smacka med läpparna och se nöjda ut,
så börjar de osympatiska tjuvnypen.
De stör tjejens takt med att börja jucka emot. De börjar forcera penis djupare än av som är nödvändigt, daska dem i ansiktet med sina behag och andra osportsliga tilltag.

När de själva ska ge oralsex så vill man oftast bara stänga av.
Sexualundervisning någon?

En vagina med tillhörande områden brukar sällan stimuleras bäst av att man fistar upp ett nytt hål ända upp till naveln. Tjejer brukar också sällan tända på att bli bitna i klitoris. Allt detta verkar dock ha undått dessa killar, som jobbar med att ha sex.

Porr var min första och bästa lärare i sex. Inte minst när det gällde inspiration. Nu börjar jag faktiskt undra om det inte är dags att ge något tillbaks.

Jag ska återinföra empatin till porren.

0300 börjar om

Nu börjar 0300 om, som ett blogghus för flera skribenter hoppas vi skapa lite mer kontinuitet och variation. Precis som tidigare jobbar vi inte för att skapa våra personliga varumärken för att lättare komma in på Spybar, utan fortsätter köra anonymt.

Först ut är skribenterna “LindaRosing34“, “Faim 1422” och “Agaton Sax“. Två till skribenter står halvklara och måste bara klä på sig och borsta tänderna först.

För att förankra att 0300 har både manliga och kvinnliga skribenter, och inte alls anser att kvinnor har en städ-gen eller är på rymmen om de inte står i köket, valde vi en rosa bakgrund. Hoppas det smakar!

Cirkusen Obama kommer till stan…

…och plötsligt är varannan Svensk medborgare mer involverad i det Amerikanska valet av “ny” president än Amerikanerna själva, vilket understryker vilka mediestyrda nickdockor det här landet består utav.

Är det någon som över huvud taget vet vad Obama står för och vad som faktiskt skiljer honom från den demoniserade McCain? Folk verkar tro att att det är Jesus Krist insvept i Socialdemokraternas flagga som övertagit positionen som president i det stora landet i väst.

Ett land med stora finansiella svårigheter där människor tenderar att låna pengar för i princip allt och nu inte har råd att betala tillbaka, har nu dessutom blivit lovade skattesänkningar. Det är kanske inte riktigt sättet att bygga finansiell stabilitet jag hade tänkt mig. Men stänger han av krigsmaskineriet kommer han förvisso spara en hel del slantar, men jag betvivlar att det är speciellt enkelt nu när Ryssland visat att de inte ligger och sover längre (jag tänker då på incidenten i Georgien).

Till den som anser sig basera sitt stora engagmang i USA på kriget i Irak skulle jag vilja fråga en sak: hört talas om Tjetjenien? Nej jag trodde inte det.